Om oss

Om oss


Kören Aquarello är en blandad kör med ca 35 medlemmar. Kören bildades under namnet Landskrona Kammarkör redan år 1966. År 2000 tillträdde ny körledare och med anledning av den alltmer utökade genrebredden i repertoaren, bytte kören namn till Kören Aquarello. Hösten 2008 övertogs ledarskapet av nuvarande körledare Stine Skaarup.

 

Kören Aquarello framträder ofta i samband med lokala arrangemang i Landskrona med omnejd, såsom Valborgsfirandet vid Örenäs slott och Kulturnatten på hösten. Ett årligen återkommande populärt evenemang är ”Toner vid Sundet” i Landskrona konsthall i juni. Konserten är enligt tradition ett samarbete mellan Kören Aquarello och Öresundsvarvets Manskör. Dessutom brukar lokala unga talanger medverka som solister. Denna konstellation ger även sedan ett antal år en julkonsert. Ett annat jularrangemang är den omtyckta och välbesökta julkonserten ”I Juletid”, som arrangeras i samarbete med Billy Heil Management.

 

Kören Aquarello är ansluten till Svenska Arbetarsångarförbundet (SAS), i vars regi kören har deltagit i koristkurser och medverkat i flera sångarstämmor med körer från Sverige och de övriga Nordiska länderna.

Dessutom åker kören på egna körläger, oftast i samband med större konserter eller evenemang.

En kärleksförklaring från en körledare


”Ja, jag kan ju hjälpa dem till de hittar någon bättre”, tänkte Stine Skaarup när hon blev kontaktad av Aquarello. Men vem skulle passat bättre?

När jag i slutet av vårterminen 2008 blev uppringd av en dam med engelsk brytning och tackade ja till att komma på intervju hos en kör i Landskrona hade jag absolut ingen aning om vad jag gav mig in på. Jag skulle börja min sista termin på Musikhögskolan i Malmö efter sommaren och hade lite extra tid att bestämma över själv eftersom jag höll på att skriva mitt examensarbete. När damen med engelsk bryning (som jag snart fick veta hette Marilyn) berättade att de var en blandad kör som behövde en ny körledare, eftersom deras älskade Berndt hastigt hade gått bort tidigare under året.


Fram till jul, kanske  ...

”ja, jag kan ju hjälpa dem fram till jul tills de hittar någon bättre”, tänkte jag. ”Jag kan ju inte så mycket om det här. ”Visst, jag hade lett ett gäng körer i några olika projekt tidigare men det var alla projekt som hade en viss tidsram och alltså inte några långvariga projekt. En gång hoppade jag och en kompis in som vikarier i en kyrkokör (på helt annan ort) och det var ju fruktansvärt! Det ville jag absolut inte vara med om igen!


Möte med styrelsen

Men jag åkte till ett fantastiskt hus i Landskrona och där satt ett gäng körmedlemmar som presenterade sig som ”styrelsen”. ”Oj”, tänkte jag, ”avancerat ...” Vi pratade länge och de förklarade för mig att det skulle komma någon mer på intervju som vekade ha bredare erfarenhet än jag, så jag hoppades på inget. Men några dagar senare blev jag uppringd igen och fick då höra att kören gärna ville prova och se hur det skulle funka med mig som körledare. Jag blev självklart superglad och såg fram emot starten med en grillfest i augusti.


Med fjärilar i magen

Sommaren gick och grillfesten började närma sig. Eftersom jag har lokalsinne som en guppyfisk, tog jag tåget till Landskrona och blev upplockad på stationen. Jag steg innanför grindarna till huset och med fjärilar i magen hälsade jag på alla, fick en och annan kram och försökte lägga ett namn eller två på minnet. Under kvällen observerade jag mest vad som hände runt omkring mig, och jag förstod snabbt att alla dessa människor skulle komma att fastna i mitt hjärta. På både gott och ont, jag skulle ju bara vara kvar fram till jul …


Förberedd till tänderna

Veckan därpå satt vi igång med höstens repetitioner. Jag var förberedd till tänderna och hade försökt tänka igenom alla möjliga scenarion som skulle kunna inträffa. Jag hade ett gäng försvar i rockärmen om någon skulle var otrevlig, jag hade ju som sagt ett mindre lyckat vikariat i en kyrkokör i färskt minne … Däremot hade jag aldrig kunnat förbereda mig på följande: Framför mig satt en kör bestående av 30 personer, snyggt uppradad med de svarta pärmarna i högsta hugg, förväntansfulla ögon och med stora leenden på läpparna. De lyssnade uppmärksamt på allt jag sa och skrattade innerligt åt varenda litet skämt jag slängde ur mig! ”Herregud” tänkte jag. ”Hur ska jag kunna lämna dessa fantastiska människor till jul?!”


Vänner för livet

Det gjorde jag inte heller. Nu fyra år senare kan jag med övertygelse säga att jag inte för mitt liv skulle kunna släppa denna kör, nu med 37 medlemmar, som har förgyllt mitt liv med oerhörd glädje, uppskattning, fantastiska minnen, skratt och livslång vänskap. När jag fyllde 30 i somras och hade stor fest i trädgården hemma i Klippan kom nästan alla från min fina, fina kör (och dessutom ett gäng bättre hälfter) och uppvaktade mig på alla tänkbara vis!

De sjöng och skrattade och spelade ukulele och grillade och åt och pratade! Det var en fantastisk kväll och oerhört starkt minne som jag kommer att bära med mig för evigt.


Ni är pärlorna

Min käre vän och pendlingskamrat Paul sa till mig en gång när vi körde hem efter kören ”Stine, du är som ett smycke för vår kör” och det är nog den vackraste komplimang jag någonsin har fått. Och alla ni fantastiska människor i Aquarello; om jag är länken i smycket så är alla ni var och en de vackraste äkta pärlor som gör att halsbandet blir ovärderligt för vem som helst som får ta del av det. För vad vore en länk utan pärlorna som omger den?

Ni är pärlorna i mitt liv. Aj löv jo…

Puss

Stine Skaarup



Lyssna på "Nowhere in this world" med Stine Skaarup och Niklas Ekelund


Copyright © All Rights Reserved